Ibland är jag snäll - ibland är jag dum


Klumpig.Dum.Idiotisk. Ibland passar alla dessa beskrivningar in på mig på en & samma gång. Ibland gör jag fel, fastän jag bara vill göra rätt - men då är det inte med flit jag gör fel. Det bara blir.Och ibland säger jag dumma saker. Ibland skrattar du, ibland blir vi ovänner.Respektlös ibland? Well, får jag skylla på tankspriddhet? Eller så är jag bara det..respektlös. Men jag vill ju bara så väl. Jag vill vara allt för dig, men ibland vet jag inte hur man gör. Ibland vet jag inte hur man är en god människa. 10 månader har gått nu och shit vad du har gjort mig till en bättre människa! Innan visste jag inte varför det var viktigt att lyssna på någon annan. Innan var det bara jag som styrde. Innan snurrade jorden runt mig.Du fick mig att inse att man inte kan säga vad som helst, när som helst till vem som helst hur som helst. Jag har tryckt ner andra, & fortfarande ibland, för att få upp mig själv. För att andra ska se mig. Idiotiskt, eller hur? Men det har varit min sköld. Jag har inte velat släppa in någon innanför mitt oroliga elektriska stängsel. Jag har aldrig lipat eller bett om hjälp - innan jag träffade dig.Du har fått mig att inse att jag också kan få vara svag. Att du vill hjälpa mig upp. Tack vare dig har jag orkat ta tag i mitt liv - & vi ser båda vart det är påväg nu! Du lyssnar, håller om mig, pratar med mig. Du finns. För mig. Nu behöver jag inte trycka ner andra, nu vet jag att jag finns till. För du ser mig. Du bryr dig. Och jag är så jävla glad att det var du som visade mig att kärlek mellan två människor faktiskt kan forma en människa. Utan dig skulle jag inte bara vara ensam, utan också densamme. Jag skulle gå runt och grubbla på mina grubbel. Leva på mitt rum. I min atmosfär. Du ändrade min omloppsbana och det finns inga ord för hur glad jag är. Inga ord för hur glad du gör mig! Du tycker om mig. Hela mig. Utan dig hade jag antagligen vägt 30 kg & legat i fosterställning i min säng & lipat. Du har förändrat min bild på mig själv.Visst, jag har lång väg kvar för ångesten jagar mig likt en hungrig varg. Men att du älskar mig för den jag är - är så otroligt maffigt! Duger jag för dig - då duger jag! Men ibland kommer jag inte vara den där underbara Josepfine. Ibland kommer jag vara pain in the ass för dig. När jag säger dumma saker eller gör dumma saker utan att mena det . När jag överreagerar. När jag råkar sparka dig i huvudet(har ju hänt)Men jag kommer alltid att vilja ditt bästa. Jag lovar dig att jag alltid har en tanke bakom mina moves. Men jag ber om ursäkt för alla de gånger jag varit idiotisk,dum,respektlös,tankspridd,klumpig och för alla de gånger jag kommer vara det. Men jag är inte mer än människa-jag gör fel. Men jag kommer alltid gottgöra dig, be på mina bara knän att du inte är arg. Be om ursäkt och pussa dig tills du förstår att jag bara menar väl. Jag är en dum människa som menar väl. En dum människa som älskar sin pojkvän över allt annat!

Tack
för att du finns

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0